Om en av anledningarna till långa väntetider och onödiga merkostnader i asylprocessen

Citat ur en miggas berättelse den 25 augusti 2008:

Om asylsökande som inte kommer till sin egen asylutredning

Om den sökande väljer att utebli från vår utredning har vi inte så många maktmedel. Vi kan skära ned dagbidraget, vilket inte betyder ett dyft eftersom de flesta jobbar ändå, vitt eller svart. Häromdagen väntade jag på en sökande som hade blivit kallad till utredning för fjärde gången. Jag hade ringt till henne dagen innan och även bett mottagningshandläggaren att kalla henne till ett möte där hon skulle få biljetter, vägbeskrivningar och en ytterligare uppmaning och tillika en förklaring om varför det var så viktigt för henne att komma till detta möte. Detta hade mottagningshandläggaren gjort på ett perfekt sätt och det verkade som att sökanden var på väg. Förhoppningsfull väntade jag på henne medan biträdet skakade på huvudet och verkade mer pessimistisk.

När vi hade väntat i en timme bad jag tolken ringa till sökandens mobilnummer. Hon svarade glatt men beklagade att hon inte kunnat komma till sin asylutredning nu heller, på denna fjärde gång, eftersom det hade börjat regna så fasligt just när hon skulle ta sig till tunnelbanan och hon hade ju inget paraply! Inte heller hade hon kommit på att ringa till oss om detta förhinder. Just denna sökande, liksom många andra som beter sig på detta sätt, saknar asylskäl helt och hållet vilket naturligtvis är själva anledningen till att de håller på så här.

Läs mer i boken!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.