Om en av anledningarna till långa väntetider och onödiga merkostnader i asylprocessen

Citat ur en miggas berättelse den 25 augusti 2008:

Om asylsökande som inte kommer till sin egen asylutredning

Om den sökande väljer att utebli från vår utredning har vi inte så många maktmedel. Vi kan skära ned dagbidraget, vilket inte betyder ett dyft eftersom de flesta jobbar ändå, vitt eller svart. Häromdagen väntade jag på en sökande som hade blivit kallad till utredning för fjärde gången. Jag hade ringt till henne dagen innan och även bett mottagningshandläggaren att kalla henne till ett möte där hon skulle få biljetter, vägbeskrivningar och en ytterligare uppmaning och tillika en förklaring om varför det var så viktigt för henne att komma till detta möte. Detta hade mottagningshandläggaren gjort på ett perfekt sätt och det verkade som att sökanden var på väg. Förhoppningsfull väntade jag på henne medan biträdet skakade på huvudet och verkade mer pessimistisk.

När vi hade väntat i en timme bad jag tolken ringa till sökandens mobilnummer. Hon svarade glatt men beklagade att hon inte kunnat komma till sin asylutredning nu heller, på denna fjärde gång, eftersom det hade börjat regna så fasligt just när hon skulle ta sig till tunnelbanan och hon hade ju inget paraply! Inte heller hade hon kommit på att ringa till oss om detta förhinder. Just denna sökande, liksom många andra som beter sig på detta sätt, saknar asylskäl helt och hållet vilket naturligtvis är själva anledningen till att de håller på så här.

Läs mer i boken!

Äntligen som e-bok!

Manuset till inte svart eller vitt utan svart och vitt har varit lite besvärligt att konvertera till e-bok, men nu är det äntligen klart! Via Widgetshopen kan boken nu laddas ner till iPad och andra vanliga läsplattor. Beställ här!

Om boken i Gotlands Allehanda

Citat ur ledartexten Är de ensamkommande verkligen barn? i Gotlands Allehanda den 6 mars 2012, där boken med miggormnas berättelser omnämns:

Merit Wager är en av Sveriges mest seriösa migrationsdebattörer, och har också fått pris för sin kamp för en humanare flyktingpolitik. Hon har nyligen kommit ut med en bok, Inte svart eller vitt utan svart och vitt, på Mummelförlaget. I boken behandlas migrationsverksanställdas syn på de ensamkommande. Och på sin blogg gör Merit Wager en intressant jämförelse med läget i Norge och Finland. I båda dessa länder ska gruppen ensamkommande yngre ha minskat de senaste åren.

Utdrag ur boken nr 2: Egna barn och andras ungar – Migrationsverket

En migga berättar:

Autentiskt fall som enligt reglerna om DNA-analys hade förhindrats? Fast inte enligt Migrationsverket…

En kvinna som var från någonstans i Somalia, eller i alla fall den delen av Afrika, fick en gång i tiden uppehållstillstånd i Norge som kvotflykting. Hon hade inga identitetshandlingar vid det tillfället. Sedan hon, efter lång tid, blivit norsk medborgare har hon flyttat till Sverige. Väl i Sverige ansöker ett barn om uppehållstillstånd på anknytning till henne. Vi kan kalla kvinnan X och barnet Y.

Varken X eller Y har några identitetshandlingar som visar att de verkligen är X och Y, och några dokument som stödjer påståendet om att de verkligen är släkt med varandra finns inte heller. X visar däremot upp ett foto som hon säger är taget i Somalia för flera år sedan. På fotot syns ett barn. X säger, som förklaring till varför det först nu blivit aktuellt för Y att komma till sin förälder, att ”Y bott med sin mormor och att det fungerat bra”. Med detta som ”bevismaterial” plus det faktum att X säger att Y är hennes barn får barnet ett permanent uppehållstillstånd och ett främlingspass för att kunna resa till Sverige. Sedan händer det oturliga att en annan person, som presenterar sig som barnet Y, tar kontakt med en svensk ambassad och förklarar att X tagit en person till Sverige på falska premisser. Den person som redan kommit till Sverige i identiteten Y har samtidigt försvunnit. X säger att hon inte vet någonting…

Detta autentiska fall inträffade precis innan reglerna om DNA-­analys infördes. Det är bara det att trots att det nu finns DNA­-analys som bevismedel så spelar det ingen roll: Migrationsverkets ledning anser att enbart det faktum att en identitetslös person säger sig vara förälder till ett identitetslöst barn räcker för att verket ska anse att det finns ”en rimlig grad av säkerhet” för att den identitetslösa personen är förälder.

©