Utdrag ur boken nr 2: Egna barn och andras ungar – Migrationsverket

En migga berättar:

Autentiskt fall som enligt reglerna om DNA-analys hade förhindrats? Fast inte enligt Migrationsverket…

En kvinna som var från någonstans i Somalia, eller i alla fall den delen av Afrika, fick en gång i tiden uppehållstillstånd i Norge som kvotflykting. Hon hade inga identitetshandlingar vid det tillfället. Sedan hon, efter lång tid, blivit norsk medborgare har hon flyttat till Sverige. Väl i Sverige ansöker ett barn om uppehållstillstånd på anknytning till henne. Vi kan kalla kvinnan X och barnet Y.

Varken X eller Y har några identitetshandlingar som visar att de verkligen är X och Y, och några dokument som stödjer påståendet om att de verkligen är släkt med varandra finns inte heller. X visar däremot upp ett foto som hon säger är taget i Somalia för flera år sedan. På fotot syns ett barn. X säger, som förklaring till varför det först nu blivit aktuellt för Y att komma till sin förälder, att ”Y bott med sin mormor och att det fungerat bra”. Med detta som ”bevismaterial” plus det faktum att X säger att Y är hennes barn får barnet ett permanent uppehållstillstånd och ett främlingspass för att kunna resa till Sverige. Sedan händer det oturliga att en annan person, som presenterar sig som barnet Y, tar kontakt med en svensk ambassad och förklarar att X tagit en person till Sverige på falska premisser. Den person som redan kommit till Sverige i identiteten Y har samtidigt försvunnit. X säger att hon inte vet någonting…

Detta autentiska fall inträffade precis innan reglerna om DNA-­analys infördes. Det är bara det att trots att det nu finns DNA­-analys som bevismedel så spelar det ingen roll: Migrationsverkets ledning anser att enbart det faktum att en identitetslös person säger sig vara förälder till ett identitetslöst barn räcker för att verket ska anse att det finns ”en rimlig grad av säkerhet” för att den identitetslösa personen är förälder.

©