Nytt utdrag ur en kommande bok av en flykting

Här finns två tidigare korta utdrag ur den kommande boken, skriven av en afghansk flykting i Sverige: Kort utdrag ur en kommande bok, 11 augusti 2012 och Ur en kommande bok av en flykting, 2 augusti 2012.

Han skriver i det här utdraget här om vad som hände och vad han och hans kamrater gjorde när det stod klart för USA-administrationen att attacken på deras territorium den 11 september 2001 var planerad och utförd av al Qaidas ledning i Afghanistan. Om hur han och kamraterna ville, med stora risker för dem själva, ta kontakt med internationella reportrar som samlats i Quetta City i Pakistan för att rapportera med anledning av terrorattacken:

Okej, vi gör det även om vi tar stora risker. Men vi måste göra upp en plan först, och bestämma vad vi ska säga till journalisterna. Vi måste veta vad vi ska berätta. Till exempel om de faror som vi, som unga afghaner boende i Quetta City är utsatta för. Det måste vi berätta om för de internationella journalisterna. Vi måste framföra viktiga saker som är av intresse för vårt folk och vårt älskade land Afghanistan, och tala om sådant som handlar om mänskliga rättigheter. Vi satte i gång med att skriva ner i punktform vad vi skulle ta upp med journalisterna och beslöt oss för att bege oss till deras hotell vid lunchtid följande dag, vid just den tiden då jag brukade spela cricket.

Den kvällen samlades vi alla i Aymal Khans hus, men vi sa inte ett ord om våra planer till min morfar eller någon av de andras familjer. Vi visste att våra familjer ville att vi skulle vara säkra och de skulle oroa sig alldeles för mycket om de visste om våra planer. Även om jag ofta brukade få de bästa tänkbara råd av min morfar så berättade jag ingenting för honom. Han är ju bara människa och jag visste att han inte skulle tycka om att jag utsatte mig för fara, han ville att jag skulle vara säker och inte bli skadad. Men nu hade vi fått nog, och vi kände alla att vi verkligen ville ta det här riskfyllda steget att ta oss till journalisternas hotell och visa dem att vi opponerade oss mot talibanernas styre och mot deras allierade, al Qaida. Så jag sa till min mormor att vi studerar inför examen hemma hos Aymal och att hon inte ska oroa sig, och inte min morfar heller, om jag kommer hem sent på kvällen. Min mormor önskade mig lycka till med studierna. De andra pojkarna sa samma sak till sina familjer.

© Denna blogg. OBS! Endast kort citat tillåtet. Länka alltid till originalinlägget.