Sista korr och konvertering till e-bok

Nu läser vi sista korr på Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012–mars 2014! Därefter ska manuset göras tryckfärdigt (omslaget är redan klart) och sedan ska det också konverteras till e-bok.

Kanske redan före påsk – men senast direkt efter – kommer boken att finnas att köpa som pappersbok och som e-bok! Här följer några utdrag ur miggornas berättelser:

Den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten och så vidare. Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.
——————–
Hur många av de syrier som nu söker asyl som redan bott i Sverige ett tag med arbetstillstånd vet jag inte, men vi stöter på flera stycken varje vecka bara på min enhet. Man kan undra vad syftet med att söka asyl är, när man redan har uppehållstillstånd för att arbeta? Det är också många syrier som har dubbelt medborgarskap Syrien/Armenien.
——————–
Vi måste börja polisanmäla asylbedragare! Inte ge dem uppehållstillstånd som tack för att de ljuger och bedrar sig in i landet och kostar stora pengar som vi alla måste betala. Möjligheten att polisanmäla finns, enligt lagen, det är bara att tillämpa den.
——————–
Vi lägger ner mindre och mindre tid på varje ärende. Ledningen inbillar sig att vi jobbar smartare, men det är nog marginellt. Å andra sidan så blir de asylsökande ju kvar i landet oavsett vilket beslut de får…
——————–
Migrationsverkets generaldirektör besökte vår enhet för några månader sedan och påpekade då att alla vi som jobbar på verket har en plikt och ett ansvar att påtala felaktigheter i medias rapportering.
——————–
På frågan om varför han inte stannade i det första asyllandet där han redan ju hade fått tillstånd som alternativt skyddsbehövande, var svaret att så fort man får tillstånd i det landet så måste man lämna förläggningen och då måste man klara sig själv. Man måste försörja sig själv, det finns inga jobb eller bostäder och man får inte hämta dit sin fru om man inte har jobb och bostad…”

© Mummelförlaget.