Tre av Mummelförlagets författare…

…skriver artiklar och krönikor på olika sajter. På senare tid har följande publicerats:

Zulmay Afzali (En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris)

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Ur texten:

De har rätt. 90 procent av alla afghanska ungdomar som sagt sig komma från Afghanistan, kommer i själva verket från Iran. De kan ha levt där länge, många hela sina liv, men de är inte iranska medborgare. En del av deras föräldrar flyttade till Iran i samband med Sovjets invasion av Afghanistan och en del flydde undan inbördeskrig och talibanernas terroristiska regim. De flesta av de unga afghanerna har aldrig satt sin fot på afghansk mark.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Ur texten:

Att polis, andra myndigheter, politiker och medierna dessutom mörkar hedersrelaterade brott och till och med undviker att ange signalement på gärningsmän när dessa är asylinvandrare eller barn till asylinvandrade, är förödande. Svenskars rädsla för att tala klarspråk skadar hela samhället och tilliten både mellan invånarna och deras tilltro till staten.

Nima Dervish (Ordbrand)

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Ur texten:

I fredsskadade Sverige är det lätt att förakta ”militärt våld”, men när din stad hotats av blodsberusade barbarer för vilka dialog är ett icke-existerande koncept – ja då är F/A-18-plan änglar på våra axlar, ord som Hellfiremissil och Predator-drönare är poesi, och CNN-bilderna efteråt, på rökmoln synliga från kurdiska Khazar-checkpointen, är en underskön syn.

Ilan Sadé (Frommare kan ingen vara)

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Ur texten:

Att politiker har blivit en yrkesbana som helst ska påbörjas vid 15 års ålder – och absolut inte senare än 20 – är tveklöst ett av de viktigaste uttrycken för vad jag skulle vilja kalla för det postdemokratiska samhället. Sverige är ju knappast ensamt om denna utveckling, men vår undermåliga författning förvärrar sannolikt dess följder. Såsom jag tidigare har nämnt i inlägg på denna sida är partiorganisationerna osedvanligt starka här, på bekostnad av de folkvaldas personliga mandat. Lägg till detta att medlemskåren i dag är försvinnande liten, samtidigt som anslagen från det allmänna bara ökar.

Zulmay Afzalis, Nima Dervishs och Ilan Sadés böcker finns i pappersformat men också i smidigt eboksformat, färdiga att ladda ner för 40 kronor per bok, mindre än hälften av vad en biobiljett kostar. Klicka på respektive omslag för att komma direkt till sidan där boken kan beställas.

Mummelförfattare på sajten Det Goda Samhället

Mummelförlagets författare Ilan Sadé och Zulmay Afzali skriver båda på sajten Det Goda Samhället, Ilan Sadé som ordinarie skribent, Zulmay Afzali som gästdito.

Deras – och andra intressanta skribenters – texter kan läsas här.

Besök av en av våra Mummelförfattare

Vår Mummelförfattare, juristen och skribenten Ilan Sadé, som skrivit boken Frommare kan ingen vara – texter om blågul renlärighet och ett land på glid, besökte Stockholm under några dagar mitt i september. Dels för att springa halvmaraton, dels för att agera försvarare i en rättegång och dels för att träffa sin förläggare och några andra personer som var intresserade av honom och hans bok.

Några citat ur den, på alla sätt, aktuella boken (som kom ut vid midsommar):

Jag är verkligen inte ensam om att ha gjort iakttagelsen att samhällsdebatten i Sverige på ett antal områden mer är en ritual för att manifestera samhörigheten mellan ”debattörerna” än ett verkligt, ömsesidigt ifrågasättande. I de lindriga fallen kan man likna det hela vid en familjemiddag, vars goda stämning helst inte ska störas med ledsamheter såsom politiska diskussioner. I de svåra fallen har vi att göra med en puritansk sekt, där man som medlem förväntas visa sin trofasthet och delta i den selotiska tävlingen om vem som är mest renlärig, om man nu vill komma någonstans. Dessa iakttagelser är egentligen gammal skåpmat. Ända sedan det massmediala genombrottet under andra halvan av 1800-talet har samhällsdebattörer i Sverige kämpat med snäva ramar. På sätt och vis var väl strävan efter endräkt och rena själar mer uttalad och ärlig förr, eftersom det var de konservativa, kyrkan och sedlighetsradikaler som stod i spetsen för undertryckandet av hädelser och ”osedlighet”. Visserligen är Sverige ett litet land och svenska ett litet språk, men tror man att en inskränkt samhällsdebatt är en given följd därav drar man en förhastad slutsats. Danmark tjänar som exempel på ett ännu mindre land och språk, där friheten var och är betydligt större i detta avseende.

Och:

Detta är ett inlägg i den så kallade debatten om debatten. Det finns de som menar att klagomål på det svenska debattklimatet bara är gny från tilltufsade stridstuppar som hamnat i underläge och vill avleda samtalet från sakfrågorna för att inte förlora kampen. Nå, har ni blivit förtörnade över att möta ordentligt motstånd? Kom igen, lägg av med dessa debatter om debatten! ”Vilka är de farliga påvar och inkvisitorer som förtrycker folkopinionen?”, undrar Moa Matthis i Dagens Nyheter, med riktning åt några välkända skribenter som tidigare på tidningens sidor hade pekat på hur sektfasoner breder ut sig i debatter med anknytning till begreppet rasism.2 Det förekommer alltså förnekelse av problemet bland dem som känner sig påhoppade i debatten om villkoren för det offentliga samtalet.

Man måste dock vara medvetet självbedräglig för att å ena sidan vara en intelligent människa och å andra sidan förneka den sekteristiska samtalskulturen i Sverige kring ett antal ämnen och de faktiska följderna därav. Självbedrägeri är ingenting märkligt. Det är snarare mänskligt. Att medvetet hålla sig till sina illusioner och inte tänka för mycket, så att de till slut blir till livslögner, är någonting som sker i alla samhällen och i alla kulturer. Bekymret i Sverige är inte att illusioner vidmakthålls. Bekymret i Sverige är att strävan efter endräkt och puritanism gör (1) att oliktänkande lätt fördöms och förkastas, samt (2) att landet, säkerligen delvis som en följd av (1), har ovanligt lätt att dra iväg i ideologiskt betingade och rent förnuftsvidriga riktningar. Detta för även med sig att det sällan finns någon korrespondens mellan olika ämnens betydelse för landets framtid och deras utrymme i samhällsdebatten. De kommande kapitlen behandlar företeelse (2). Här ska fenomen (1) undersökas närmare. Matthis fråga i Dagens Nyheter ska besvaras. Debatten om debatten är någonting som måste tas på största allvar.

Beställ boken  här – i pappersform eller som e-bok!

 

Ilan Sadé i Danmarks Röst

Den 1 juli medverkade Mummelförlagets författare, juristen Ilan Sadé, på telefon från Israel i Radio24syv:s nya programserie Danmarks Röst. Programledare var Mikael Jalving och samtalet utgick till stor del från Ilan Sadés nyss utkomna bok hos Mummelförlaget, Frommare kan ingen vara.

Ilan Sadés blogg.
Ilan Sadés artikel i Dagens Juridik.
Programmet i serien Danmarks Röst.