Idag för fyra år sedan…

…recenserades den första boken i vad som kom att bli (hittills) en serie på tre böcker:  Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar, i Dagens Juridik. Sammanlagt omfattar de tre böckerna tiden januari 2008 – oktober 2015, nära åtta år. Åtta år av miggors – anställda vid Migrationsverket – berättelser inifrån Migrationsverket. Berättelser som – svart på vitt – ger en skrämmande bild av oföretagsamhet och oförstående och oförmåga att agera för landets, folkets och de verkligt skyddsbehövande bästa.

Ur den första recensionen av den första boken:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.

Förordet är skrivet av ledamoten i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, Krister Thelin. Han skriver att Migrationsverket antingen driver en linje som inte har stöd hos regeringen, eller så speglar linjen en blåögdhet som är regeringens vilja – “båda alternativen är lika illa”.

Tidigare överdirektören vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh skriver i efterordet att texterna i den här boken kommer påverka utvecklingen av svensk migrationspolitik. Det instämmer jag i.

I nästa bok fortsatte miggorna att berätta. En del – mycket få, men bland annat en riksdagskandidat, S – försökte föra fram att det var ”smurfar”, inte riktiga handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, som berättade. Men i bok nr 2 var det en migga (som nu hade slutat på Migrationsverket) – den enda miggan hittills – som framträdde och som skrev förordet till boken. Anders Thomas skrev bland annat:

I och med detta förord kommer jag ut. Jag är alltså en av de miggor som under flera år har skrivit till Merit Wager om situationen på Migrationsverket. Att jag nu kan komma ut och skriva detta i mitt eget namn, beror på att jag inte längre arbetar på Migrationsverket och därmed inte riskerar några repressalier som jag är rädd annars hade kunnat följa på min medverkan i boken.
————————–
Mest har det handlat om mitt arbete på Migrationsverket och den frustration jag många gånger upplevt där. Mina brev till Merit blev den ventil jag behövde för att släppa ut den vanmakt jag ofta kände.

Jag vet ju också att jag inte har varit ensam, vi är ganska många miggor som har haft kontakt med Merit genom åren. För de flesta av oss har det varit det enda sättet att nå ut med våra tankar och kunskaper. Att hon har garanterat vår anonymitet har varit en trygghet då konsekvenserna för den enskilde uppgiftslämnaren hade kunnat bli svåra.

Miggorna skrev på sin fritid, de skrev för att de var frustrerade, de skrev för att e inte hade något annat sätt att komma ut med vad de såg, hörde, upplevde på sin arbetsplats. Och de litade inte på gängse medier, på att de verkligen skulle få förbli anonyma. Rädslan i yttrandefrihetens Sverige för att berätta sådant som inte anses politiskt korrekt är hos en del nästan panik. Människor vet att de kan mobbas och utsättas för utfrysning och stor press på sina arbetsplatser; att de kan förlora sina jobb, att de kan råka ut för både hot och trakasserier om de inte håller tyst. Allt detta är reella faror som få vill utsätta sig för.

Bok nr 3 utkom i november 2015. Samma miggor som i närmare åtta år skrivit, och några nya miggor, fortsatte att berätta. Gängse medier, så kallade main stream media, har svikit genom åren genom att inte i sina stora kanaler citera miggorna, berätta om deras berättelser. En del har gömt sig bakom att miggorna är anonyma – något som klingar ytterst ihåligt eftersom alla tidningar och andra medier någon gång – sällan eller ofta – använder sig av just anonyma källor. Dessutom har jag alltid varit noga med att jag veta vilka miggorna är och att jag har haft långvarig kontakt med dem. Om jag inte trodde/visste att deras berättelser var sanna skulle jag knappast publicera dem!

Som sagt: idag för fyra år sedan kom recensionen i Dagens Juridik gällande den första Inte svart eller vitt-boken. Samma recension kan egentligen appliceras på alla tre böckerna.

Klicka på bildrutan för att komma till Mummelförlagets beställningssida.

 

 

 

”Å ena sidan vill hon enligt egen utsago lyfta debatten, å den andra framgår inte vad hon själv anser.”

Så här skriver Krister Thelin om en ny bok som han inte verkar bli riktigt klok på. Ämnet är svårt och de flesta som skriver om det – kanske också denna författare – är livrädda för att trampa fel någonstans längs vägen, det kan göra att de – orättvist, men ändå – blir etiketterade med diverse -ist och -fob epitet enligt nysvensk tradition och att de åker ut ur värmen och gemenskapen. Och att deras karriärvägar i Sverige stängs.

Krister Thelin

Kristina Ohlsson heter en ung författarinna som – enligt uppgift – skriver bra deckare. Har inte läst några av dem, men just avslutat hennes Den bekymrade byråkraten – en bok om migration och människor (Piratförlaget 2014).

Jag blir inte klok på den. Å ena sidan vill hon enligt egen utsago lyfta debatten, å den andra framgår inte vad hon själv anser.

Hon är inte för fri invandring och vill se numerär begränsning – på EU nivå. I Sverige bör dock inte vare sig volym eller kostnad prägla diskussionen. Att hon inte gillar SD, Billström eller Beatrice Ask är klart, samtidigt ser hon, som tidigare Säpoanställd, problem med ”papperslösas” vistelse och verkställighet av utvisningsbeslut.

Hennes reflektioner – i komparativt syfte – över USA och dess migrations- och integrationspolitik ( bland annat grundat på ett mindre väl planlagt endagsbesök i Mexiko 2012 från Texas), liksom ett uppdrag som handläggare på OSSEs huvudkontor i Wien uppvisar en förbluffande naivitet hos en person med professionell erfarenhet av bland annat terroristbekämpning.

Å ena sidan alltså en vilja att bidra till debatten, å andra sidan en oförmåga att klargöra hur hon själv vill ha det i en komplicerad värld där det inte räcker med ” värdegrund” eller testuggeri ( jo, även Ullenhag får sina slängar).

Källförteckningens största brist är att referens till Merit Wagers böcker: Inte svart eller vitt utan svart och vitt, del 1 och del 2 , saknas…

Andra har kanske läst Kristina Ohlssons bidrag till en av valets stora frågor och kan ge mig vägledning!

Några veckor före valet kommer miggornas berättelser att kunna laddas ner till en mycket låg kostnad, vi håller på och konverterar bok nr 2 till e-boksformat just nu. Den första boken som omfattar miggornas berättelser under åren 2008-2011 kan redan idag laddas ner för endast 80 kronor, ett pris betydligt under vad en biobiljett kostar…

Läs om Mummelförlagets böcker här och ladda ner dem här.

Allmänheten har rätt att ta del av vad miggorna berättar, år ut och år in (de gör det fortfarande, också efter mars i år), det är viktigt att höra vad de har att säga. Ansvariga och mediefolk känner redan till allt, men låtsas inte om det. Det finns till och med sådana som, likt Thabo Muso, S-riksdagskandidat, påstår att miggorna inte existerar, men säger att om de ändå gör det (!?) så ”blåljuger de”! Påståenden om att miggorna inte finns gör dem inte särskilt glada, kan jag meddela…

Läs om den här riksdagskandidaten och hans smutskastningskampanj under rubrikerna:

Riksdagskandidat smutskastar i Facebook-grupp – 1 juli 2014
En icke existerande migga uttalar sig – 1 juli 2014
Den imaginäre konstnären Waldemar Ihrenbrink om riksdagskandidaten och miggorna

Endast en bråkdel finns att läsa på bloggen. Det finns 29 A4-sidor med hån, arrogans och lögner som inte publicerats än.

 

Ny recension av ”En flykting korsar ditt spår”

Utdrag ur en ny recension av boken En flykting korsar ditt spår av Zulmay Afzali, skriven av Krister Thelin, bland mycket annat regeringens utredare i Utlämningsutredningen, om internationellt polisiärt arbete, om säkerhet i domstol m.m.

Det slående med Afzalis berättelse är vilken flit och rättrådighet han visade redan i unga år. Han verkade redan under skoltiden för samskola och försökte förvalta de ädla ideal som hans – icke-namngivne- morfar gett honom; morfadern kom att bli den tidigt faderslöse Afzalis förebild. Morfadern var genom klantillhörighet nära sedermera presidenten Hamid Karzai, en kontakt som – tillsammans med Afzalis allmänna utförsgåvor och flit – ledde till hans karriär i ett Kabul som efter internationell intervention befriats från talibanerna. Trots sin ungdom (f. 1982) fick han centrala uppgifter i kampen mot narkotikahandeln. Dessa uppgifter, som han tog på allvar, kom att skära sig mot de korrupta ambitioner som fanns i kretsen kring Karzai och särskilt en av dennes bröder. Efter livshotande angrepp valde han alltså att efter fem år som tjänsteman i Kabuls politiskt laddade tillvaro söka sig till Sverige.

Läs hela recensionen i pdf-format.