Om att svensk invandringspolitik + smuggling = sant

Mummelförlagets författare, juristen och skribenten Ilan Sadé bloggar klokt och insiktsfullt under rubriken Svensk invandringspolitik + smuggling = sant. Ur texten:

Å ena sidan har Sverige en politik som beviljar asyl och uppehållstillstånd i väldigt stor omfattning, utan att den sökande måste styrka sin berättelse. Å andra sidan är det hart när omöjligt att ta sig till Sverige m fl länder på annat vis än genom smuggling, bara för att kunna lämna in ansökan. Häri ligger ett cyniskt hyckleri. Sverige reglerar inte i första hand invandringen hit genom sin lagstiftning om grunderna för att bevilja uppehållstillstånd, som ju i praktiken inte längre tillämpas (se t ex Merit Wagers blogg och böcker), utan genom att förlita sig på Schengen och inte bevilja besöksvisum. Håll människorna borta, för om de kommer hit, blir det bara PUT. Detta vill förstås ingen etablerad politiker tala högt om. Läget är krisartat nog som det är.

Beställ som pappersbok eller ladda ner som e-bok Ilan Sadés utmärkta och synnerligen tankeväckande bok Frommare kan ingen vara!

Kort utdrag ur boken:

Fallen som blir omskrivna i pressen handlar ofta om troende muslimer, vilkas arbetsgivare inte vill medge rätt att bära slöja i tjänsten eller bevilja pauser för bönestunder. En anständig arbetsgivare som visar aktning inför sina anställdas personliga övertygelser försöker givetvis alltid hitta bra lösningar. Likväl kan man ställa sig frågan om det verkligen borde ses som diskriminering om en privat arbetsgivare vill hålla hårt på lika villkor för alla?

Intervju med Zulmay Afzali i Deutsche Welle

Här kan man höra en intervju med Mummelförlagets författare Zulmay Afzali som sändes i Deutsche Welle den 26 september. Den är på engelska.

Intervjun introduceras med orden:

I Sverige, som länge varit känt för sin ”öppna dörrar”-invandringspolitik, står medborgarna inför en ny politisk verklighet. I riksdagsvaket för två veckor sedan, fick ett starkt högerinriktat, anti-invandringsparti 13 procent av rösterna och blev landets tredje största politiska kraft.

Zulmay Afzali får bland annat den här frågan av reportern Lars Bevanger (översatt till svenska):

När jag frågar honom varför han tror att de invandringskritiska Sverigedemokraterna har blivit landets tredje största parti, förvånar hans svar mig.

Zulmay Afzali svarar:

Det är på grund av oss invandrare. Om vi inte gick till socialkontoret, om vi inte betedde oss bedrägligt, om vi inte ljög för Migrationsverket … När vi lever i det här demokratiska landet, då måste vi också acceptera de demokratiska spelreglerna. Vi måste kunna ta kritik.

Om Sverigedemokraterna är kritiska till invandring, eller invandrare, då måste vi lyssna på varför. Antingen måste vi skärpa oss eller också medge att de har rätt.

Lars Bevanger:

Föreslår du att regeringen dramatiskt ska skära ner på antalet asylsökande som kommer?

Zulmay Afzali:

Lagar och regler är helt korrekta i det här landet. Problemet är asylhanteringen. Vad jag förstår så arbetar personalen på Migrationsverket under enorm press. Om ditt hem är stort nog för att ta emot fyra gäster så kan du inte ta emot 25! Du kommer inte att kunna integrera dem, du kommer inte att kunna ge dem jobb.

Lars Bevanger:

Så du antyder att det finns en mycket stor naivitet hos svenska folket och den svenska staten, i frågor som rör invandringen?

Zulmay Afzali:

Det här är något de inte vill prata om! När någon berättar om felaktigheter som sker inom Migrationsverket och säger att det borde stoppas, kan man nästa dag se ”röda kort” i riksdagen och personen kallas ”rasist”. Jag hoppas att något politiskt parti ska ta kontrollen och inte stänga asylinvandringsdörren, men tillämpa lagen. Man behöver inte ens lyssna på Sverigedemokraterna eller på invandrarna. Tillämpa bara lagen!

Lyssna på hela intervjun, i texten ovan är alltså bara en del översatt och nedtecknat.

Zulmay Afzalis två första böcker – den första finns även som e-bok på engelska – finns i pappersformat (endast inom Sverige) och som e-böcker (nedladdningsbara överallt i världen) i förlagets egen widgetshop.

 

 

 

 

 

 

För kontakt med Zulmay Afzali, vänligen använd formuläret under Kontakt.
For getting in touch with Zulmay Afzali, please send a message to us through Kontakt.

© denna blogg.

 

 

 

 

Ny bok: Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012 – mars 2014

Nu har fortsättningen på Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008–2012 kommit: Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012–mars 2014!

I den nya boken träder också en före detta migga fram, en av de många som genom åren skrivit och berättat inifrån Migrationsverket, den stora myndigheten med de stora svårigheterna. Han skriver förordet i boken i sitt eget namn, inte som ”en migga” bland annat:

Min kontakt med Merit Wager började när jag för ganska många år sedan arbetade på Migrationsverkets förvarsenhet i Märsta. Jag kontaktade henne för att jag kände att jag ville ge henne en mer korrekt bild av förvarsverksamheten från insidan så att säga, eftersom jag upplevde att hon hade förmedlat en delvis felaktig bild av den. I början var jag nog ganska arg, men vi kom snabbt överens och en ömsesidig respekt växte fram. Detta ledde till en fördjupad kontakt och vi har under åren avhandlat många saker inom vitt skilda områden. Men mest har det handlat om mitt arbete på Migrationsverket och den frustration jag många gånger upplevt där. Mina brev till Merit blev den ventil jag behövde för att släppa ut den vanmakt jag ofta kände.

Härmed finns nu miggornas berättelser från sammanlagt sex år och tre månader dokumenterade och samlade i två böcker. Ingen av alla oss som varit inblandad i tillblivelsen av de två böckerna hyser någon förhoppning (vilket vi kanske gjorde ännu för några år sedan) om att något ska förändras, att någon så kallad ansvarig ska lyssna på de autentiska berättelserna*, den ena mer hårresande än den andra, eller bry sig om dem ens om de lyssnar. I stället är tanken nu den, att dokumentationen – gjord av ambitiösa miggor som velat göra sitt bästa för att efterleva de lagar som de så kallade ansvariga stiftat – ska kunna användas som referensmaterial av forskare som i en framtid ser tillbaka på den här tiden och undrar vad som hände i Sverige och varför.

Miggornas berättelser har inte återgetts någon annanstans än under kategorirubriken Asyl&Migration på bloggen och i dessa två böcker där inläggen samlats. Båda böckerna kan köpas här.

För korta utdrag och citat ur boken, klicka här!

*Maria Wilhelmsson intervjuade Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson för Kristdemokraternas tidning och skrev så här  i inlägget Miggor om att Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma:

Jag frågade om han läst boken. Nej, svarade han, och det tänkte han inte göra heller. Vad skulle han göra med anonyma vittnesmål? Han tyckte inte heller att det var på generaldirektörsnivå att göra något åt dessa vittnesmål. Han märkte inte av något missnöje, så vad skulle han göra?

© denna blogg. Vid korta citat (inte hela inlägg!), var god länka till originaltexten!

Zulmay Afzali har inte mött rasism hos svenskar

I en artikel på Svenska Dagbladets ledarsida skriver Zulmay Afzali den 26 januari under rubriken Nej, svenskarna är inte rasister! om att han aldrig mött rasism bland svenskar (men desto oftare hos sina landsmän och andra asylinvandrade) och om vad han anser vara den förödande svenska vänligheten. Ur artikeln:

Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag hörde bara negativa åsikter om svenskar, aldrig något positivt. I april 2011 fick jag flyktingstatus och skulle nu, i praktiken, få erfara hur rasistiskt folket i mitt nya land var.
———-
Nu har jag bott tre år i Sverige och har en helt annan bild av svenskar än de flesta asylinvandrare som jag träffar och pratar med har. Sedan ett år har jag ett bra jobb som lärare och försörjer mig själv. Från min första dag i en sfi-klass med svenska lärare, på resor med bussar och tåg, i butiker och på caféer, hos svenska familjer som jag lärt känna – överallt har jag observerat hur svenskar beter sig. Hittills har jag inte en enda gång mött något som kommer i närheten av rasism bland svenskar.

Och när jag pratar med honom lägger han till:

Jag påstår inte att det inte finns någon rasism alls i Sverige, så är det förstås inte. Rasism och rädsla för ”det främmande” finns i mindre eller större utsträckning i alla samhällen. Men jag aldrig mött eller sett vare sig rasism eller, vad som också påstås vara vanligt här: främlingsfientlighet. Och jag anser att svenskarna borde sluta acceptera att kallas ”rasister” och ”främlingsfientliga” när det inte stämmer att de är det.

Zulmay Afzalis nästa bok – Hederlighetens pris – kommer i mars och handlar om flykten från Afghanistan till Sverige. Hans tredje bok kommer att handla om den första tiden som nykommen med flyktingstatus i Sverige, och den första – En flykting korsar ditt spår – kan man läsa mer om på olika ställen på den här sidan, och beställa som pappers- eller e-bok här.

© Mummelförlaget.